Vart tar tiden vägen?
Vilket uttryck det är egentligen, att tiden bara springer iväg.. Och ändå upplever jag ofta (inte alltid) att vi inte tar vara på den... Vi stressar hit och vi stressar dit.. ska alltid (oftast) ha något att göra..
Imorgon börjar My förskoleklass!! Hon börjar skolan.... Känns helt overkligt.
Hon tycker det ska bli jättekul, verkar inte orolig alls! Tror, eller snarare VET att det är jag som är mer orolig.. Uttrycket "vi får skola in föräldrarna mer än barnen" stämmer faktiskt in, åtminstone för oss. Ja jag vet jag arbetar i skola, ja jag vet att det blir bra, ja jag vet att personalen på skolan är kompetenta, varma och omtänksamma ( vet att motsatsen förekommer, men inte ofta som tur är) och att jag kan känna mig trygg. Men ändå finns oron där. Vår lilla skatt, det finaste och viktigaste (tillsammans med Mattis) som jag och Thomas har ska börja skolan. VILKET KLIV!!
Här är My bara någon vecka gammal <3
Här är My 6 år gammal <3
Det är så kul att vara tillbaka på jobbet, trivs så himlans bra. Underbara kollegor och eleverna verkar helgoa :D.
Jag tycker det är svårt när jag inte tidigare undervisat i svenska och engelska, vart ska man börja? Hur ska jag tänka? Ju längre tid det går desto lättare kommer det väl att bli, men jag vill ju att det ska bli så bra som det bara kan bli. Det ska bli så oerhört spännande på torsdag när våra elever kommer tillbaka efter sommarlovet :D.
Puss på er nu ska jag sova :D
skriven
Jag håller med dig till fullo! Tiden springer iväg som aldrig förr alltså..